Klara

jag ska inte gråta jag lovar dig... men det var svårt, väldigt svårt.
ibland är livet så orättvist jag kan inte förstå.. det finns ingen mening med det.
på nått sätt gjorde den här bloggen mig stark hur konstigt det än låter.
Jag tror ingen av oss förstår hur bra vi egentligen har det..
när jag själv tänker efter så blir jag arg på mig själv.
satt nyss och va sur och ledsen för världens minsta grej vet knappt vad det var.
Vi måste lära oss leva... en dag kommer det ta slut!
Tack Sara för att du visade mig den här bloggen.... och ni läs den!
http://www.veckorevyn.com/blog/alla_bloggar/view-web-log.xml?id=66525


måste berätta en till sak...
idag när jag o Jossa var på väg till fräcka..
kom en kvinna rakt emot oss jag förstod först inte vad hon ville
fören jag såg en liten lapp som hon höll i...
"Mina damer och herrar
snälla hjälp mig
min dotter som är sex år gammal har lekumi
sänk en slant vad som helst

Må gud hjälpa er som hjälper min dotter"

typ något sånt... jag minns hennes ögon exakt.
men vi försökte berätta för henne på vår knagliga engelska
att vi skulle gå och växla våra pengar och att hon skulle vänta där
för att vi skulle komma tillbaka...
men när jag kom tillbaka va hon borta...
antingen förstod hon inte, eller så trodde hon att vi lurade henne..

kan bara inte släppa det.... 






nu ska jag åka och träna och hoppas att alla tankar försvinner....
för jag orkar inte, inte just nu!